fredag 28 april 2017

- MITT NAMN ÄR ROCKY MARCIANO . . .

När Berra trodd att det äntlige var slut på telefonterrorn ringde en högdragen typ och sa att han ville ha ett bra bord nära orkestern och inte ute i hallen som han fick senast för det tänkte han minsann inte tolerera.


 Hur var namnet? sa Berra.
 Direktör Karlsson, sa mannen.
 Dig känner vi till, sa Berra. Du är inte välkommen här.
 Vad är det för struntprat, sa mannen.


 Det var du som pinkade i en blomkruka i receptionen i lördags, sa Berra. Vi såg dig nog.
 Det var det värsta, sa mannen.
 Nej det var det inte alls, sa Berra. Det värsta var att du smet från notan när du smög iväg med den där vindögda skatan som du dansade med halva kvällen. Vad har du för smak egentligen?
 Nu får det vara nog, sa mannen.
 Det tycker vi också, sa Berra. Du är nämligen stoppad på det här stället. Visa dig inte här mer för då släpper vi hundarna på dig.


Sedan ringde en och sa att han ville ha ett bra bord för han känner ägaren
 Vad menar du med bra bord, sa Berra. Menar du att det ska vara stadigt och stabilt?
 Det är klart det ska, sa mannen.
 Varför det, sa Berra. Hade du tänkt bli våldsam?
 Nä, men jag vill ha ett bra bord nära dansen, sa mannen.
 Så du ska inte dansa på bordet då? sa Berra.
 Vem är du? sa mannen. Jag är inte van vid att bli tilltalad på det här viset.
 Mitt namn är Rocky Marciano, sa Berra.


 Vem? sa mannen.
 Alias The Brockton Blockbuster, sa Berra. Heavyweight champion of the world. I svarta nyxor med vita revärer, vägande 188 och tre quarterpounds.
 Vad är det för skitsnack? sa mannen.
 Passa dig, sa Berra. Vet du inte att de var jag som knockade Jersey Joe Walcott.
 Vem är det? sa mannen.
 I trettonde ronden, sa Berra. Men i returen nöp jag honom direkt i första.
Sedan drog han ur jacket för någon måtta tycker även han att det får vara.


tisdag 25 april 2017

FULLT VID ALLA BORD

Telefonen fortsätter att gå varm hemma hos Berra. Några tror att de har kommit till ett hotell och vill beställa rum, några vill boka bord till dansen och ytterligare några frågar efter personer som han aldrig har hört talas om


Häromkvällen var det en man med stockholmsdialekt som ringe och flåsade:
– E´re Brollan?
– Nä, sa Berra.
– E´ Brollan där? sa mannen.
– Nä, sa Berra. Bara syrran.
– Vems syrra? sa mannen.
– Det sa hon inte, sa Berra.
– Vad konstig du låter, sa mannen. Är du full?.
– Inte jag, sa Berra. Men Brollan. Han har druckit upp all spriten.
– Var e´ han nu´rå, sa mannen.
– På andra sidan, sa Berra,
– E´ han dö? sa mannen.
– Nej, på andra sidan ån, sa Berra. Han gick dit förut.
– Hälsa honom att jag kommer sen, sa mannen.
– Det ska jag göra sa Berra.



– Kan jag få beställa bord? sa en annan.
– Nej, sa Berra. Här är fullt i kväll.
– Var ska jag då äta? sa mannen.


– Du kan väl gå till korvkiosken, sa Berra.
– Där är det väl ingen dans, sa mannen.
– Ni kan väl dansa på parkeringen där bakom, sa Berra. Där är nyasfalterat och fint.


fredag 21 april 2017

BORD TILL SALU

Tro det eller ej, men det fortsätter att ringa i telefonen hemma hos Berra. Hans telefonnummer verkar ha kommit på avvägar, för folk ringer och vill boka hotellrum eller beställa bord till dansen i restaurangen.


– Jag vill ha ett bord för fyra, sa en man härom dagen.
– Varför det, sa Berra. Har du inget bord hemma?
– Det är klart jag har, sa mannen.
– Då begriper jag inte varför du ringer hit, sa Berra.
– Vi vill vara säkra på att få plats, sa mannen.
– Dom bord jag har behöver jag själv. Domär inte till salu, sa Berra och la på luren.


– Finns det några bord kvar? undrade en annan.
– Jadå, sa Berra. Jag har ett riktigt fint exemplar framför mig. Hur mycket bjuder du?
– Bjuder? sa mannen.
– Du kan få det för tvåtusen om du slår till direkt. I skick som nytt, endast en ägare. Vad säger du?
– Vadå ägare? sa mannen.
– Vi kan säga artonhundra, sa Berra. Men då får du hämta och köra hem det själv.
– Kan jag få tala med hovmästarn, sa mannen.
– Han är död. sa Berra.
– Kan jag få tala med källarmästarn då, sa mannen.
– Han rör på sig, sa Berra.
– Vad menar du? sa mannen.


– Har du inte hört den, sa Berra. Fingal Olsson med Martin Ljung.
– Du är väl alldeles galen du, sa mannen.
– Då skulle du höra Martin Ljung, sa Berra.

måndag 17 april 2017

BORDSBESTÄLLNING HOS BERRA

Det fortsätter ringa i Berras telefon. När han svarar är det ännu fler som tror att de har kommit till ett hotell i stället för hem till honom


Några ringer och vill beställa bord, förmodligen i restaurangen. Men Barra har ingen sådan heller, så svaren blir därefter.
Vi har bara två bord, brukar han säga. Ett köksbord och ett i vardagsrummet.
– Det var konstigt, sa mannen som frågade.
– Vi hade ett matsalsbord också, sa Berra. Men det tog så stor plats så det bar vi upp på vinden.
– Jaha, sa mannen.
– Vill ni sitta på vinden? sa Berra.
– Det här förstår jag inte, sa mannen.
– Ett bord på vinden alltså. Då antecknar jag det, Hur var namnet? sa Berra men då hade mannen redan ringt av.


Sedan ringde en dam och ville beställa bord.
– Vi har bara runda bord numera, sa Berra. Vi var tvungna att såga av hörnen för folk gick emot dem hela tiden
– Vad är detta för skoj? sa damen
– Det var inte skoj alls, sa Berra. En amerikansk miljonär stämde oss på hundra tusen för att han hade fått en flis i röven.
– Usch då, sa damen. Men det kan man väl inte få genom att gå emot ett hörn på ett bord.
– Det var skönt att höra, sa Berra. Ni kanske kan ställa upp som vittne?
– Jag har inget sett, sa damen. Jag var ju inte där.
– Nä visst nä, sa Berra. Men välkommen en annan gång då.


Strax därpå ringde en man och ville beställa ett bord för fyra.
– Jaha, sa Berra. Och hur var namnet?
– Armfelt, sa mannen.
– Reinfeldt? sa Berra.
– Nej sa mannen. Armfelt.
– Ja, det sa jag ju, sa Berra. Och du ska ha dina kompisar med dig förstås. Då skriver jag här: Reinfeldt, Schlingman und Dinkelspiel. Stämmer det?
– Nej, sa mannen.
– Och den fjärde, är det han som hade hästsvans när han var finansminister? sa Berra men då sa det klick i luren.


Sedan ringde en dam och ville beställa bord till dansen för sig och sin väninnan.
– Vad ska ni här och göra? sa Berra.
– Dansa och ha roligt, sa damen.
– Jaha, sa Berra. Har ni hjälm?
– Va? sa damen.
– Det är nya regler från förste oktober, sa Berra. När det är spritservering måste alla ha hjälm efter klockan elva.



– Vad är detta för skoj, sa damen.
– Och efter tolv är det obligatoriskt med knäskydd.
– Varför det? sa damen.
– Men ni behöver inte ha hjälmarna på er när ni kommer, sa Berra. Ta med dom i var sin påse så kan ni sätta på dom klockan elva.
– Det tror jag inte, sa damen.
– Annars får vi tillståndet indraget. Här springer en massa hjälmspioner från myndigheterna och kollar, sa Berra men då hade även den damen lagt på lurren.

torsdag 13 april 2017

EN OVANLIG PÅSKSMÄLL

Torsdagen före påsk hade det blivit dags för det stora lådbilsrallyt hemma i kvarteret en gång för länge sedan.
På startlinjen stod Berra, filosofiska Karlsson, Nisse Bengtsson, Berras brorsa samt en som kallades för revolversvarvarn. De tävlande ställde upp med var sitt hemmagjort specialbygge av skiftande modell och kvalitet. Värst var Nisse Bengtssons vagn som under byggnadstiden allt mer tog form av en rullande likkista.


Påsken var sen det året. Det hade börjat bli vår och när vägarna torkat upp var det dags för tävling.
Starten var förlagd till den lilla grusvägen högst uppe i berget och sedan var det valfri väg till målet nere i stan. Nisse Bengtsson hade testat banan och upptäckt att hans stora monstervagn med cykelhjul rullade mycket fortare än de andras bilar. Han var stursk och segersäker men det skulle visa sig att högmod gick före fall redan på den tiden.


Han kom iväg sist i starten eftersom hans stora bil var svår att rulla igång. Och när de andra försvann utför första backen blev han så skärrad att han körde i diket och fick gå ut och lyfta upp bilen på vägen igen. Då hade konkurrenterna redan försvunnit bakom högersvängen nedanför backen. Nisse Bengtsson blev desperat och svängde vänster i stället, utför mördarbacken som ingen hade vågat åka i tidigare.


Det var stans brantaste backe och det ven om öronen på Nisse Bengtsson där han låg och försökte styra medan han tittade upp längst bak i den stora monsterbilen. Efteråt påstod han att det hade gått fortare än i bergochdalbanan på Liseberg. Några bromsar fanns inte heller på bilvidundret som fortsatte med hisnande fart ner mot affärsområdet.


Där kom kärringa Larsson gående med en matkasse i vardera näven. Hon hade varit och storhandlat för hela påskhelgen och skulle just gå över gatan när hon hörde ett rullande ljud från något som hastigt närmade sig.
Till saken hör att hon nätt och jämnt hade hämtat sig efter julen då hon varit hembjuden till familjen Bengtsson för gemensamt julfirande i form av en försoningsträff för att gottgöra gamla oförrätter.


Där hade Nisse Bengtssons farsa klätt om till jultomte i pannrummet och glömt att han hade en yxa i näven när han gick upp från källaren igen. Sedan hade han fastnat med foten i en rullskridsko och åkt rakt in i vardagsrummet och kört omkull julgranen varpå han fallit handlöst över kärringa Larsson och satt yxan med ett dunk i parketten en halvmeter från hennes huvud.
Kärring Larsson hade sprungit därifrån och sagt att hon aldrig mer ville ha med dessa vettvillingar att göra,


När hon nu tittade upp fick hon se något som påminde om en stor likkista komma rullande emot henne med hisnande hastighet medan den galne yxtomtens vanartige sons huvud stack upp ur kistlocket.
Hysteriskt skrikande släppte hon bägge matkassarna och lyckades med knapp marginal rädda sig upp på trottoaren.


Nisse Bengtsson missade henne med någon decimeter men rammade båda kassarna så att mjölkflaskor, köttfärs, sillsallad, ostar, smörpaket och äggkartonger ven genom luften.
Samtidigt tappade han helt kontrollen över fordonet och en bit längre ner körde han rakt in i en mur så att hela bilen ramlade isär. Chassit säckade ihop, hjulen lossnade och ratten flög genom luften innan den blev hängande på en gren i ett äppleträd.


När Berra hade avslutat sin berättelse satt församlingen tyst och begrundade den.
– Det kan man kalla en påsksmäll det, sa Karlsson slutligen medan han sträckte sig över bordet och stoppade in en påskpralin i munnen.
Vem vann tävlingen? sa revolversvarvarn.
Det minns jag inte, sa Berra. Vi andra hade ju tagit en annan väg. Men när föräldrarna i kvarteret fick höra vad som hänt med Nisse Bengtsson fick samtliga lådbilar körförbud för all framtid.

tisdag 11 april 2017

DEN RULLANDE LIKKISTAN

Under ett litet förberedande påsksamkväm hemma hos kåsören berättade Berra om den påsken för länge sedan då det skulle bli lådbilsrally i kvarteret. Tävlingsdeltagarna hade jobbat hela vintern i källare och garage med sina hembyggen.


Det var underreden till barnvagnar som kläddes med bräder och sittdynor och sattes ratt på. Det hamrades och spikades på de mest underliga konstruktioner och allra underligast var Nisse Bengtsson. Han hade lyckats övertala sin farsa att svetsa ett metallskelett av gamla järnrör som han satte fyra cykelhjul på. Ovanpå det snickrade han ihop en jättelik motorhuv med ett liten hål längst bak där han kröp ner så att bara huvudet stack upp.


Det såg ut som en stor kista, sa Karlsson.
Ja, sa Berra. Där kunde man verkligen tala om rullande likkista.
Detaljerad tävlingsrapport följer.



fredag 7 april 2017

PÅSKMINNE FRÅN FÖRR

Berra och grabbarna har gästat kåsören för ett litet påsksamkväm.


– Påsken kommer sent i år, sa Berra.
– Förvisso, sa filosofiska Karlsson.
– Det är ingen ordning på påsken, sa en revolversvarvare som också var närvarande.
– Ibland är det snöstorm på påskafton, ibland är det sommarsol och fågelkvitter, sa Karlsson.
– En gång när vi var små hade vi lådbilsrally på skärtorsdagen, sa Berra.
– Menar du när Nisse Bengtsson var nära att köra över kärringa Larsson, sa Karlsson.
– Ja, sa Berra. Fast egentligen hade det ju inget med påsken att göra.


– Men det slutade med en riktig påsksmäll, sa Karlsson.
– Det minns inte jag, sa revolversvarvarn. Kan man få en repris?
Fortsättning följer.