torsdag 9 augusti 2012

BACKMAN, CIGARREN OCH MOTBOKEN

Det var länge sedan Sverige hade någon manlig långdistanslöpare av yppersta världsklass.

I gamla tider var det annorlunda. 1920 i Antwerpen tog Eric Backman brons på 5 000 meter. Samma utdelning blev det för Edvin Wide både 1924 i Paris och 1928 i Amsterdam. Och i Berlin 1936 blev Henry Jonsson-Kälarne trea.


Men det är om Eric Backman det här ska handla. Denne var nämligen en av de färgstarkaste och samtidigt egendomligaste löpare Sverige någonsin haft. Han var född 1896, tävlade för IFK Tidaholm och hade sin storhetstid i början på 1920-talet.
Historierna om honom är otaliga, och det är väl inte säkert att alla är riktigt sanna. Klart är i alla fall att Backman var storrökare och det påstås att han dessutom hade för vana att börja dagen med en tallrik havregrynsgröt och en stor sup.


I Nordisk Familjeboks sportlexikon från 40-talet skriver Sven Lindhagen aningen återhållsamt och mycket diplomatiskt att ”han var säkerligen den mest naturbegåvade löpare vi dittills haft men underkastade sig tyvärr aldrig en rationell träning”.


På den tiden fanns inga ”harar” som höll farten uppe, men Backman lär ha utvecklat en egen metod att pressa sig till stortider. Det påstås att han ibland kom till start blossande på en stor cigarr. Den la han på sargen, och sedan gällde det att hinna i mål innan cigarren slocknade så han kunde dra ett par bloss som belöning direkt efter mållinjen.


Långa tider var han ute på löparturnéer i både Sverige och Danmark. Dessa kallade han för Champagnegaloppen eftersom varje tävling brukade avslutas med en frikostigt tilltagen bankett.


Vid OS i Antwerpen 1920 tog han brons på 5000 meter, slagen endast av franska världsstjärnan Joseph Guillemot och blivande löparkungen Paavo Nurmi från Finland.


Men Backman var inte blyg för dessa gossar. När han upptäckte att Guillemot hade försett sig med våta svampar i händerna för att svalka sig under loppet, hälsade han översvallande hjärtligt på fransmannen flera gånger på startlinjen. Varje gång tryckte han hårt med båda händerna så att svamparna tömdes på vatten.
Men det hjälpte inte. Guillemot vann ändå.


Backman hann med mycket under OS i Antwerpen. I terränglöpning tog han silver individuellt och brons i lag sedan han varit i ledningen in på upploppet men blivit slagen i spurten av Nurmi. På bana blev det utöver bronsmedaljen på 5000 meter även brons i laglöpning 3000 meter där han var individuell tvåa i mål.


När han inte tävlade satt han på hedersläktaren, strax intill belgiske kungen och tittade på tävlingarna. De andra svenskarna förstod inte hur han bar sig åt för att komma in där. De olympiska vakterna var nämligen stenhårda redan på den tiden, och det krävdes passersedlar med massor av stämplar för att komma förbi dem. Backman kunde dessutom inte ett ord på något annat språk än svenska, så ingen begrep hur han tog sig in.


Men en av de sista dagarna i Antwerpen avslöjade han hemligheten. Då tog han fram motboken ur bakfickan och sa:
-Jag visar bara den här. Och när vakterna får se alla stämplarna från Systembolaget så bugar dom djupt och släpper in mig.


Fakta om Eric Backman är att han föddes 1896 i Acklinga utanför Tidaholm. 1943 flyttade han till Skövde där han arbetade på Volvofabriken. Han avled 1965 vid 69 års ålder..
Under åren 1918-23 blev han svensk mästare på 10 000 meter fem gånger och på 5000 meter tre gånger. Han tävlade mycket i Danmark men även i Tyskland och Frankrike. 1919 var han i London och blev engelsk mästare på 4 engelska mil. Hans bästa tider var 14.51,0 på 5000 och 31.02,2 på 10 000 meter, som också var svenska rekord under några år..

1 kommentar:

  1. Vad spännande. Backman var tills nu totalt okänd för mig.

    SvaraRadera