VÅLDSAM TEDRICKARE FLYGER I LUFTEN

Att brygga te kan vara farligt. Åtminstone att hälla upp det.

När jag skulle göra det stående i köket härom dagen, råkade jag tappa balansen så att hälften av det kokheta teet hamnade på golvet och åtskilliga droppar på handen som jag höll muggen med.

Jag tog då en servett,satte mig på en stol och torkade av den ömmande handen, samtidigt som jag tänkte:
Detta har jag varit med om förut. Exakt samma sak har hänt mig eller någon annan person någon annanstans i någon annan tid.
Och efter en stund kom jag ihåg.

Det var en gång när jag var ute och flög och hade satt mig i fel stol på flygplanet.

Jag hade fått plats 26 F vid fönstret men det var tidigt på morgonen och i mitt yrvakna tillstånd tyckte jag det stod E på boardingkortet, så jag sjönk ner på den mittersta stolen i stället. Just som jag lutade mig bakåt och slöt ögonen för att ta igen lite av den förlorade nattsömnen kom en engelsman och sa att jag hade satt mig på hans plats. Jag bad om ursäkt och flyttade in närmast fönstret.

Planet lyfte och jag slumrade in men efter en stund vaknade jag av att engelsmannen rörde vid min axel för att göra mig uppmärksam på att flygvärdinnan kom med maten.

Själv nöjde sig engelsmannen med ett glas mineralvatten. När han hade druckit ur det, tog han upp en bok, lutade sig tillbaka och började läsa.
Själv åt jag lite bröd och drack lite juice och sedan kom flygvärdinnan och frågade om jag ville ha te.
Det var då det hände.

Jag sa ja tack, medan engelsmannen skakade på huvudet och fortsatte läsa. Jag ställde min mugg på serveringsbrickan som flygvärdinnan räckte fram, varpå hon hällde upp och jag grep efter handtaget på muggen.

Men sömnig och lätt omtöcknad lyckades jag slinta med handen så att halva innehållet skvätte upp i ansiktet på engelsmannen. Lyckligtvis hade han boken i vägen, men den fick sig en rejäl dusch den också.
Själv fick jag en skvätt på handen så jag kände hur hett det var. Trots detta rörde engelsmannen inte en min. Han bara fortsatte läsa som om ingenting hänt.

Flygvärdinnan märkte därför inte riktigt vad som hänt. Hon hade all uppmärksamhet riktad mot mig och bad så hemskt mycket om ursäkt, trots att det var helt uppenbart att alltihop var mitt fel och att det dessutom var den stackars engelsmannen som råkat värst ut.

-Hur gick det med dig, undrade hon förskräckt och räckte mig en servett.
Sedan hämtade hon mer papper och lutade sig över engelsmannen och torkade rent både min hand och på bordsskivan framför mig.
-Tack, det är bra, sa jag och sneglade oroligt på engelsmannen.

 

Denne gjorde en lätt grimas och la boken på bordet framför sig, varpå han tog upp en näsduk ur fickan och torkade sig långsamt och omsorgsfullt i ansiktet, fortfarande utan att säga ett ord.

Flygvärdinnan återvände med mer papper och hade fortfarande all uppmärksamhet riktad mot mig.
-Brände du dig på handen? undrade hon oroligt.
-Nja, det var inte så farligt, sa jag.
-Du kan få ett bandage om du behöver, sa flygvärdinnan.
-Nej tack, det är bra, sa jag och sneglade försiktigt på engelsmannen, medan jag åt upp resten av måltiden.

Sedan plockade jag upp all plast och allt papper som blivit över och la det i den lilla pappasken som jag fått det i. Jag räknade till 17 olika föremål, alltifrån förpackningar för ostbitar och skinkskivor via juice- och yoghurtmuggar till små paket med peppar och salt och socker.
När jag hade lyckats packa in allt detta i pappasken och stängt den för att räcka över den när flygvärdinnan kom tillbaka, gick locket upp så att alltihop vällde ut på bordet igen.

Aha, tänkte jag. Man ska alltså trycka till den där lilla låsanordningen ordentligt. Vilken tur att jag upptäckte det. Tänk om asken går upp när jag räcker den över engelsmannen och han får alltihop i knäet. Då tror han väl att jag jävlas med honom på riktigt bara för att han bad mig flytta på mig när jag hade satt mig på hans plats.

Men den här gången gick det bra. Under resten av resan satt engelsmannen tyst och läste, medan jag kom att tänka på en flygresa för länge sedan då jag också utmärkte mig utan att det var meningen. Den gången lyckades jag stänga bagageluckan uppe under taket med en kraftig smäll rakt i skallen på en annan engelsman.

Den mannen sjönk ihop i en stol och blev sittande med hängande huvud och slö blick hela resan. När han slutligen gick av planet vacklade han till och tog några snedsteg och jag skämdes minst lika mycket då som nu för mitt klumpiga uppträdande.

Vill man försöka se något positivt i det hela, kan man väl säga att den här engelsmannen visserligen fick både sitt ansikte och sin bok dränkt med hett te, men i alla fall klarade sig undan hjärnskakning.