FAR ÅT HELVETE, SA HEDLUND

Detta är historien om de svenska skidåkarnas vita landslagsdräkt så som den såg ut en gång i tiden.

När 1920-talets skidstjärna Per-Erik Hedlund återvände till hemorten Särna efter ett par år i Malung, lät de rika skinnarna där sy upp en specialdräkt som tack för hans insatser.

Den nya dräkten var extra tunn och dessutom helt vit. Det skulle göra den särskilt lämpad för den starka alpsolen vid de olympiska spelen i Sankt Moritz 1928, tyckte Hedlund och packade ner dräkten före avresan.

Men när han på plats i Schweiz förklarade att han tänkte åka femmilen i denna dräkt, nekades han detta av den svenska skidtruppens överledare, en skånsk överstelöjtnant, med orden:

– Skidförbundet har bestämt att alla svenskar ska köra i den blå landslagsdräkten.
Hedlund blängde tillbaka och svarade:
– Då kan ni fara åt helvete både du och skidförbundet!

Stämningen i svensklägret lär ha varit minst sagt infekterad inför loppet. Legendariske skidledaren Sixtus Jansson, som redan före OS hade gett Hedlund tillåtelse att åka i sin egen dräkt, försökte förgäves medla mellan honom och överstelöjtnanten.

På tävlingsdagen steg Hedlund upp tidigare än alla andra, drog på sig sin vita dräkt och såg till att hålla sig undan från förläggningen. Sedan fick han med hjälp av andra svenskar mer eller mindre smusslas till starten för att inte överstelöjtnanten skulle hinna stoppa honom.

Loppet har gått till skidhistorien som svensk skidsports mandomsprov. Svenskarna lade beslag på alla tre medaljerna framför näsan på förbluffade norrmän och finländare.

Väderleksförhållandena var minst sagt miserabla. Loppet startade i två minusgrader och på slutet var det plus 25 på sydsluttningarna. Åkarna plaskade fram i spåret medan solen gassade.
Urstarke Särna-Hedlund åkte som i trance och vann med 13 minuters marginal till tvåan Gustav ”Husum” Jonsson, som i sin tur bara var några sekunder före trean Volger Andersson. De norska och finska åkarna utklassades av svenskarna.

Vid målet kom överstelöjtnanten, som hade försökt stoppa Hedlund, fram och gjorde honnör och sa:

– På Sveriges vägnar hälsar jag er som segrare!
Men Hedlund var inte den som glömde en oförrätt i första taget.
– Jaså, nu duger dräkten åt dig, gubbjävel, fräste han och stack därifrån.
Därmed var också den nya svenska landslagsdräkten född. Efter succén i St Moritz var det vitt som gällde i många, många år framöver.

Per-Erik Hedlund (1897-1975) var svensk skidsports första stora stjärna. Utöver OS-guldet på 50 kilometer 1928 tog han ett VM-guld i stafett 1933. Han vann två Vasalopp (1926 och -28) och nio SM-guld, trots att han nästan hela tiden hade Sven Utterström att tampas med.

Han försörjde sig som skogsarbetare och flottare. Det var ett hårt liv, som delvis bröt ner den store kraftkarlen. På äldre dagar drabbades han av svår reumatism. Men humöret och minnet var det inget fel på.
När Hedlund en gång under de sista åren av sitt liv besöktes i sitt hem av en journalist och berättade om guldloppet i Sankt Moritz med svordomar och mustiga detaljer, lär hans hustru ha sagt:
– Svär inte så förskräckligt, Per-Erik. Redaktören kanske är religiös.