tisdag 30 juni 2015

PANG I SOMMARVÄRMEN!

Liten sommardagbok:
Handlade mat och åkte ut till den lilla stugan vid havet. Lastade in smör, ost och sill samt en mjölkförpackning i kylskåpet men insåg samtidigt att det var avstängt.


Satte kontakten i väggurtaget utan att något hände. Kom att tänka på huvudströmbrytaren borta vid dörren. Slog på denna och hörde då hur de small ute i köket. 


Boom, sa det, samtidigt som spisen slocknade, kaffebryggaren lade av och en kväljande ammoniakdoft drog genom stugan.
Stod som förstenad och stirrade på eländet. Fattade slutligen att kylskåpet hade exploderat. Lastade ur smör, ost, sill och mjölk. Körde in till stan och lade in det i kylskåpet där.
Fortsättning i morgon.

fredag 26 juni 2015

GRÄSKLIPPNING PÅ FINSKA

Efter att ha köpt ny gräsklippare upptäckte jag att jag knappt hade tid att klippa gräset, eftersom jag fick för mig att jag skulle läsa igenom instruktionsboken också.


Inte nog med att där finns anvisningar för klippning på tolv olika språk, där finns också ett stort antal säkerhetsföreskrifter om vad som är förbjudet eller tillåtet i samband med klippning.
Det är så mycket att läsa igenom att jag blir sittande så länge att jag måste uppskjuta själva klippningen till nästa dag.


Ändå har jag inte hunnit igenom hela boken, så när det är färdigklippt sätter jag mig och granskar resten av bruksanvisningen. Slutligen kan jag då konstatera att finskan är ett språk som är överlägset alla andra språk i sin kärvhet och ordknapphet.


Så här lyder nämligen tolfte och sista budet i gräsklippningsinstruktionerna:
Försäkra dig om att du alltid har ett bra fotfäste. Spring aldrig när du klipper.”
När jag låter blicken vandra över denna instruktion på de elva övriga språk som boken innehåller, finner jag långa och krångliga översättningar överallt utom på finska. Där står bara:
Kävele, älä juokse.”


Tacka vet jag Finland, tänker jag då. Där är det inte en massa tjafs och onödigt snack. Där säger dom ifrån kort och koncist och sedan är det bra med det. När norrmannen uppmanar ”Påse att du alltid har godt fäste. Du må aldrig löpe mens du klipper” eller när tysken säger ”Achten Sie immer auf Ihre Füsse. Gehen Sie, nicht rennen” säger finnen bara ”Kävele, älä juokse”.
Jag har ingen aning om vad själva orden betyder, men det känns i alla fall som om det är fullt tillräckligt.

onsdag 24 juni 2015

REGLER FÖR GRÄSKLIPPNING

När jag köpte ny gräsklippare fick jag för mig att jag kanske borde läsa igenom instruktionsbokens säkerhetsförskrifter också.


Eftersom jag alltid har använt mig av denna typ av enkel handgräsklippare utan motor eller andra tekniska finesser, har jag alltid trott att det bara var att ta fram gräsklipparen och köra.
Nu vet jag bättre. Sådant lättsinnigt resonemang är inget för den riktige klipparen. Här är det stränga regler som gäller. De är uppdelade i tolv olika punkter, och när jag har läst igenom dessa inser jag att jag regelbundet och utan undantag i flera årtionden har brutit mot samtliga.


Det första av gräsklippningens budord lyder ”Klipp aldrig barfota”. Jag klipper ofta barfota, men i det sammanhanget vill jag gärna framhålla att jag ibland faktiskt har åtminstone sandaler på fötterna. Men precis som om textförfattaren hade förutsett detta, står det i förklaringen till första budet: ”. . . eller när du bär öppna skor av typ sandaler eller remskor”.
Andra budet lyder ”Läs bruksanvisningen noga”, och det har jag aldrig gjort tidigare.
Bud nummer tre lyder: ”Försäkra dig om att gräsmattan är fri från grenar, stenar och skräp”, och det var det länge sedan jag slutade med att kolla.


Extra förbryllad blir jag när jag läser femte budet, ”Klipp ej när andra personer, speciellt barn, eller husdjur är i klippområdet”. Här saknar jag ett förtydligande om säkerhetsavstånd och vad som menas med ”klippområdet”. Får barnen gå på gatan utanför? Får de sitta på trappan och titta på? Och hur gör man om en katt kommer gående över gräsmattan?


Frågorna är många i den svenska sommaren. Det gör att jag blir sittande i två timmar i garaget innan jag kommer igång med klippandet. Då har det börjat skymma ute, så jag är på gränsen att bryta även mot sjätte budet ”Klipp endast i dagsljus”.

måndag 22 juni 2015

GRÄSKLIPPNING MED SPRÅKSTUDIER

Att klippa gräset är väl ingen konst. Det är ju bara att skjuta gräsklipparen framför sig över gräsmattan.


Ånä, så lätt kommer man inte undan. När jag köpte ny gräsklippare senast tyckte jag att jag kanske borde läsa igenom den medföljande bruksanvisningen också. Jag kunde då konstatera att denna innehöll utförliga instruktioner på inte mindre än tolv språk.
Sådant kan få vem som helst att falla i grubbel. En lång stund blev jag sittande länge med det lilla häftet i handen medan jag tänker: Detta har jag upplevt tidigare.


Och det har jag naturligtvis också. När jag en gång vart tionde år köper ny gräsklippare är det nämligen likadant. När jag slår upp instruktionsboken känns det som att förflyttas bakåt i tiden och sätta sig på skolbänken igen. Men i stället för att själv tvingas översätta meningar till ett annat språk, har jag nu tillgång till facit och behöver bara jämföra.


I stället för att ta ut satsdelar och fundera över vad som är subjekt och predikat och ackusativobjekt och analysera meningen ”Gräsklipparen kan ställas i fyra olika klipphöjder” innan man översätter till tyska, kan man nu bara tjuvtitta lite längre ner och se att det korrekta svaret ska vara ”Ihr Gerät kan auf vier unterschiedliche Schnitthöhen eingestellt werden”.


På norska heter samma mening ”Gressklipperen kan stilles i fire ulika klipphoyder” och på holländska ”Da maieer kan op vier verschillende maailhoogtes worden versteld”.
Allt detta fascinerar mig så till den milda grad att jag blir sittande på en pall i garaget och bara läser i stället för att gå ut och klippa gräset.
När jag äntligen bestämmer mig för att det är dags att börja arbeta, slår det mig att jag kanske borde läsa igenom säkerhetsföreskrifterna också. Där står saker som får mig att häpna.
Fortsättning följer.

onsdag 17 juni 2015

INREGNAD PÅ DASSET

Det fanns en tid då det alltid ösregnade på midsommarafton.
Kanske inte så mycket när man var ute och röjde på 60-talet som längre fram i livet.
Då pratar vi 90-tal, och jag har en bestämt känsla av att det måste ha ösregnat i stort sett varenda midsommarafton under hela detta decennium.


Det hände sig till exempel vid den tiden att det en gång kom en sådan störtskur när jag satt på utedasset vid den lilla stugan vid havet att jag inte kunde ta mig därifrån.
Jag hann nätt och jämnt in och sätta mig på dasset innan regnet kom. Sedan började det smattra oroväckande och allt häftigare innan det hela steg till ett sådant crescendo att jag trodde taket skulle störta in på den lilla byggnaden.


Det var det värsta slagregn jag någonsin varit med om, och jag fick en allt starkare känsla av att jag skulle bli dränkt om jag gick ut i det.
Och det märkliga var att det aldrig verkade upphöra. Jag blev sittande på dasset i mer än en timmes tid och läste i en gammal Rekord-Magasinet från 1953 tills jag kunde rabbla uppställningen från målvakt till vänsterytter på det svenska landslaget i fotboll som presenterades som lagbild på baksidan efter att ha besegrat Danmark med 3-1 i Köpenhamn den 21 juni.


Med jämna mellanrum gläntade jag på dörren men då höll vinden på att slita upp den och jag såg hur regnet piskade marken och vattnet forsade i floder utanför. Efter en dryg timme avtog regnet så pass att jag vågade springa de trettio meterna till stugan men då hade trätrallen utanför dasset blivit så blöt att jag halkade och slog mig på ena skinkan.
Till den efterföljande festen i området kom jag haltande, mörbultad och kraftigt försenad.


Tilläggas kan att midsommar icke endast är en högtid, det är också den tid på året då det är som ljusast på nätterna. Efter midsommar blir varje natt några minuter längre. Eller som redaktör A brukar uttrycka det:
- Nu vänder det. Nu blir dagarna kortare. Nu dröjer det inte länge förrän hösten är över oss och sedan är det snart jul.


Om någon invänder att då gäller det att njuta av stunden så länge den varar svarar han:
- Försök inte. Nu går det snabbt mot mörkare tider. Man hinner knappt hälla upp en grogg på balkongen förrän det börjar snöa.
Glad midommar tillönskas alla läsare.






måndag 15 juni 2015

MER ÄN BARA BLOMMOR I HÅRET

Vi är på väg mot midsommar. Sånt väcker minnen från förr. Då var det inte i första hand blommor i håret som gällde. Ett av mina märkligaste minnen från forna tiders midsomrar är nämligen hårkrämen.


Det kan ha berott på att detta inträffade i en tid då alla ungdomar av manligt kön skulle se ut som Elvis Presley i håret. Ett år hade en kamrat köpt en ny hårgelé som han frikostigt delade med sig av i stället för den vanliga brylcremen. Jag har för mig att den hette Cubano eller nåt ditåt, men jag kanske blandar ihop det med läskedrycken med samma namn som man kunde blanda med silverrom och ha i bakfickan på jeansen.


Detta hårgelé var i alla fall en produkt med häpnadsväckande egenskaper. Det gick att bygga upp håret i en kolossal Elvis-våg som sedan nästan inte kunde rubbas. När smeten hade stelnat blev den som cement. Man kunde åka cabriolet i 120 knyck utan att ett hårstrå kröktes på ens huvud. Man kunde duscha och gå och lägga sig och när man vaknade på morgonen såg man likadan ut i skallen.


Så om man inte minns så värst mycket annat från sin ungdoms midsommaraftnar, så kommer man i alla fall ihåg känslan av att kunna sticka ut huvudet ur en bil i 120 kilometer i timmen utan att ett hårstrå blåste på sned.
Mera midsommarminnen följer.

fredag 12 juni 2015

PÅ VÄG MOT MIDSOMMAR

Bara en vecka kvar till midsommarafton.
Det får mig att tänka på tre saker: Illaluktande fyrmanstält, hårgelé och ett sådant där fullkomligt osannolikt skummande pisksnärtsregn som man trodde bara förekom i tropikerna.


Men låt oss ta det från början.
Först av allt vill jag bara säga att jag är oerhört tacksam för att jag är så gammal att jag slipper delta i de mest extrema övningarna.
När man var ung kom man inte undan. Då var det bara att hänga med ut till kustbandet och pinka i kors och spy i tält som de andra pojkarna.


Det var inte roligt att vakna frampå förmiddagen på midsommardagen i ett ångande hett tält med dunkande huvud, en hals som femmans sandpapper och en tunga som kändes som om man hade legat och slickat på en grön plyschsoffa hela natten. 
Samtidigt anade man hur solen redan stod högt på himlen och hade förvandlat det lilla tältet till en stinkande, stekhet helvetesugn, medan man funderade på om det var sju sorters blommor eller sju sorters flickor man hade drömt att man hade lagt under den obefintliga huvudkudden.


Men man tyckte som sagt att man var tvungen att vara med. Man kände trycket. Kom igen nu för fan! Håll i gång! Nu ska vi ha skoj. Det är ju midsommar och det är det bara en gång om året.
Och nu är det bara en vecka dit.

tisdag 9 juni 2015

VECKANS KLIPP I SE

Fortsätter bläddra i tidningen Se från 1970 i den lilla stugan vid havet.


Bland ”Veckan klipp” hittar jag följande:







Sidan med beteckningen ”Bubbel i kön" bjuder bland annat på de här godbitarna:




Och under vinjetten ”Har ni hört den här” hittar vi följande:

Vår Herre satt på en molntapp och såg hurusom en ensam golfspelare fuskade sig banan runt. Vår Herre skickade ner en ängel för att straffa den fuskande. Ängeln ryckte ut, ställde sig alldeles bakom golfspelaren och såg till att denne gjorde hole-in-one på 192 meters håll.
Skulle det där vara ett straff det? undrade Vår Herre.
Javisst, sa ängeln, han kommer att berätta om den här grejen i hela sitt liv och inte en jävel kommer att tro honom!

Och då har jag bara skummat lite på ytan av tidningsbunten. Det finns kanske anledning att återkomma med en ny rapport längre fram i sommar - om det nu blir någon mellan alla regnskurarna.




måndag 8 juni 2015

KORT SOMMAR?

Sitter i den lilla stugan vid havet och läser tidningen Se från 1970.


Under vinjetten ”Vad dom sa i veckan” konstaterar DN-kåsören Red Top:
Det blir en kort sommar i år – naturen ska bara byta snö.
Stig Nahlbom i Expressen slår till med följande:
Alla kineser uppmanas gå hem och sova riset av sig.


Ernst-Hugo Järegård säger så här:
Jag tycker det är vansinnigt roligt att spela teater; helst vill jag ha ett par tre olika roller om dan. När jag går upp på natten och tar en smörgås behövs det bara att kylskåpsljuset faller på mej för att jag ska börja agera.


Där hittar vi också följande omdöme om Fantomens svärmor, saxat ur Dagens Nyheter:
Dianas moder fick ingen förståelsse från oss. Hon var bara rysch och pysch och dåliga nerver och aldrig gifte sig flickungen. För övrigt var hon symbol för morsan – hon som inte fattar äventyret. Hon som stod på kajen och skrek efter Vasco da Gama att ta på sej kalsingarna när vindarna blev för jävliga.
Fortsättning följer i morgon.



fredag 5 juni 2015

FLITIGT BADANDE BERGSPRÄNGARE

Som tidigare framgått av denna blogg hade jag som barn en mycket bestämd uppfattning om mitt framtida yrkesval.


När jag frågde min far vilka som tjänade mest pengar svarade han att han nyligen läst en artikel i tidningen där det framgick att bergsprängare var en grupp som tillhörde höginkomstagarna. När jag envisades med att fråga om det inte fanns några som tjänade ännu mer svarade han lite tankspritt att det skulle väl i så fall vara en samvetslös affärsman.


Sådant var alltså läget under ett par år av min tidiga uppväxt och det ställde onekligen till det emellanåt.
Jag minns inte riktigt hur länge de här grillerna satt kvar i skallen.
Möjligen kulminerade de den gången ute på landet när jag tävlade med de andra barnen om vem som kunde bada flest gånger per dag.


Det gick till så att man sprang upp och ner ur vattnet och torkade sig och sedan snabbt tillbaka i vattnet igen och så räknade man och jämförde vem som hade sprungit i och ur vattnet flest gånger. Det var inte ovanligt att man kom upp i 30-40 gånger per dag.


En dag kom en farbror från staden på besök.
Hur många gånger har du badat i dag min lille vän? frågade han.
Trettiosex, svarade det lilla kåsörynglet sanningsenligt.
Farbrodern flackade då något med blicken och fortsatte:
Vad ska du bli när du blir stor då?
Bergsprängare eller samvetslös affärsman.
Sedan blev det inga fler frågor från det hållet.


Tilläggas kan att ännu har jag inte badat i år. Och jag tvivlar på att jag kommer upp i trettiosex gånger sammanlagt på hela sommaren.


onsdag 3 juni 2015

TUFFT YRKESVAL AV BRÅDMOGEN GOSSE

När jag var liten ville jag bli bergsprängare eller samvetslös affärsman. Det kan låta aningen brådmoget men det har sin förklaring.


När min far frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor svarade jag inte polis eller brandsoldat eller lokförare som andra gossebarn. Enligt släktkrönikan gick jag i stället och funderade i några dagar och kontrade så småningom med motfrågan vilka som tjänar mest pengar.


Min far satt just då och läste en artikel i tidningen där det stod om en bergsprängarbas som på grund av ett stort risktillägg och mycket övertidsarbete hade deklarerat för en inkomst högre än vad både läkare och advokater gjorde.
Fadern hänvisade då till artikeln i tidningen och sa:
Ska du tjäna mycket pengar så ska du bli bergsprängare.


Det lilla kåsörynglet begrundade detta och tog det till sitt hjärta. Vid den här tiden trodde han nämligen att allt som de vuxna sa var sant.
Men han minns att när han berättade för sina jämnåriga kamrater att han skulle bli bergsprängare när han blev stor, tyckte de att han var underlig.
Han gick då till sin far och frågade om det inte fanns några som tjänade ännu mer pengar än bergsprängare.
Fadern tittade då upp från sin tidning och sa tankspritt:
 Det skulle väl i så fall vara en samvetslös affärsman.
Det lilla kåsörynglet begrep inte riktigt vad som menades med det, men han tyckte ändå att det lät förtroendeingivande på något sätt.


Nu hade han alltså två yrkesalternativ och kunde inte riktigt bestämma sig för vilket. När någon vuxen kom och frågade vad den här lille gossen ska bli när han blir stor, svarade han därför karskt:
 Bergsprängare eller samvetslös affärsman.


När han började skolan och fröken frågade alla barnen vad de skulle bli när de blev stora svarade pojkarna polis, brandsoldat eller lokförare och flickorna sjuksköterska, hårfrisörska eller flygvärdinna. Men det lilla kåsörynglet höll även nu fast vid sina tidigare alternativ,
 Bergsprängare eller samvetslös affärsman, svarade han så att hela klassen vände sig om och tittade på honom.


Den kloka lärarinnan sa ingenting. Hon bara fortsatte utfrågningen av nya poliser, brandsoldater och lokförare, Förmodligen hade hon hört värre och visste att det brukade gå över med åren.
En dag kom överläraren på besök. Han ville också veta vad alla skulle bli.
 Finns här månne någon blivande statsminister? sa han hurtigt.


Men när det blev kåsörens tur blev svaret detsamma som tidigare:
 Bergsprängare eller samvetslös affärsman.
Överläraren såg då riktigt bekymrad ut och förde ett viskande samtal med fröken en lång stund. Men förmodligen enades de om att det var en gosse med livlig fantasi och att det skulle gå över med tiden.
Nya avslöjanden följer.