fredag 31 juli 2015

BANKETT MED PRISUTDELNING

Medan mångkampen mellan kåsören och redaktör S under årens lopp har krympt från tiokamp till sjukamp till femkamp till trekamp har den efterföljande banketten gått motsatt väg och bara ökat i omfattning. Denna bestod länge av hämtpizza och mineralvatten hemma hos redaktör S.


Men i takt med att grenarna blivit färre och kampen kortare har banketten fått allt större utrymme. Denna hade nu förlagts till restaurang Koppargrillen i Vänersborg dit de båda atleterna anlände med närmast anhöriga klockan sju på aftonen.
Här smörjdes kråset med kalvfilet Oscar, tournedos, entrecote och andra läckerheter följt av den ena efterrätten smaskigare än den andra, medan.eftersnacket böljade fram och åter.


En intresserad mecenat, som under flera år följt tävlingen på avstånd, hade skänkt två priser i form av ståtliga statyetter med rent av antik resning.
Övriga bankettgäster väntade nu spänt på att resultatet av årets mästerskap skulle kungöras. Frågan var alltså vem som hade vunnit.


Redaktör S mumlade något om att hans blygsamhet förbjöd honom att avslöja några resultatet. Kåsören hävdade att allt inte är vad det kan synas vara vid första anblicken samt att vem som har vunnit beror helt och hållet på hur man räknar.
Det är väl inte så svårt att räkna till 2-1 sa redaktör S.
 Kanske inte enligt ditt primitiva sätt att se det, sa kåsören. Men jag har varit hemma och studerat protokollet och sett att segrarna i pilkastning och frågesport togs med betydligt mindre marginal än triumfen i minigolf. Den borde alltså premieras extra. Därför skulle ett oavgjort resultat kunna ligga inom möjligheternas gräns vid en summering.


På detta utspel följde en lång diskussion huruvida det över huvud taget gick att utse en segrare under sådana omständigheter.
 Kan det verkligen bli oavgjort i mångkamp, sa redaktör S medan han attackerade en stor Banana split på efterrättstallriken.



 Om båda hamnar på samma poäng så borde det kunna bli det, sa kåsören och slevade i sig en icke oansenlig del av sin brylépudding.
 Vad händer då? sa redaktör S.
 Då skulle dom förmodligen få var sin guldmedalj i OS, sa kåsören. Och vi fick ju var sin statyett här.



Därmed var det dags att sätta punkt för sommarens mångkampsmästerskap och börja fundera på hur nästa års program ska se ut. Blir det månne tvåkamp eller enkamp eller ska de båda atleterna kanske helt koncentrera sig på banketten?



torsdag 30 juli 2015

GLÄNSANDE GOLFRUNDA

Det blev en synnerligen tät och händelserik minigolfmatch som avslutning på årets mångkamp mellan kåsören och redaktör S. För att få förstklassiga förhållanden och största möjliga rättvisa hade de båda atleterna begett sig till bangolfklubbens anläggning inne i staden.


Lotten utföll så att redaktör S inledde spelet. Det gjorde han genom att slå en sjua på bana ett, alltså högsta möjliga antal slag enligt de regler som medföljde protokollet. Kåsören svarade med en trea och var alltså fyra slag upp redan efter första hålet.


Men sedan jämnade det till sig. Kåsören fortsatte visserligen att hålla undan men nu kände han flåset i nacken och efter halva matchen var ledningen nere i två slag.
Då var det dags för bana nummer tio, anläggningens stora rysare. Här gäller det att slå både rakt och lagom hårt på samma gång så att bollen rullar upp för en liten smal höjd med ett hål uppe på toppen. Slår man för löst orkar bollen inte fram, Och slår man bara det allra minsta för hårt så hoppar den över hålet och rullar tillbaka.


Här kan du skriva sju direkt på mig, sa redaktör S.
 På mig också tror jag, sa kåsören, varpå redaktör S slog sju misslyckade slag och kåsören träffade rätt på två.
 Hur gjorde du, sa redaktör S.
 Det talar jag inte om för dig, sa kåsören och plockade belåtet upp bollen ur koppen.
 Men jag har ju redan slagit, sa redaktör S.
 Jag vet inte hur jag gjorde, sa kåsören. Det måste vara medfödd begåvning.


Matchen slutade med en överlägsen seger för kåsören med elva slag till godo, vilket fick redaktör S att göra följande analys:
 Det var alldeles för lättspelat i dag. Jag hade hoppats på ruskväder som förra året då det ösregnade och blåste halv storm. Det är då en riktig karl kommer till sin rätt. Jag behöver tuffa utmaningar. Det här vädret gynnar bara veklingar.


Kåsören å sin sida var heller inte helt nöjd. Nu slutade mångkampen 2-1 till redaktör S efter två knappa segrar för denne i pilkastning och frågesport, medan kåsörens glänsande uppvisning och storseger i minigolf inte premierades efter förtjänst.
 Vi borde se över reglerna till nästa år, sa han. Vissa grenar borde ge mer poäng än andra, speciellt om man vinner dem så överlägset som nu var fallet.
  Jag är mållös, sa redatör S och så var det dags att åka hem var och en till sitt och byta om till den efterföljande banketten.

tisdag 28 juli 2015

OBALANSERAD MÅNGKAMPARE KROSSAR HALVA MÖBLEMANGET

Som tidigare meddelats i denna blogg lyckades redaktör S besegra kåsören även i frågesportsmomentet av den stora mångkampen på landet.
Tilläggas kan att mitt under tävlingen inträffade ett pinsamt intermezzo som fick en av aktörerna att tappa all gnista och koncentration sedan hans motståndare gått handgripligt till väga mot möblemanget.


Efter nästan en timmes envig, när spänningen var som störst, tätnade dramatiken ytterligare av att redaktör S plötsligt lutade sig bakåt i trädgårdsstolen med sådan kraft att ryggstödet sprack med ett våldsamt brak. Direkt efter smällen försvann han för ett ögonblick ur kåsörens åsyn och ramlade baklänges in i en stor ormbunke.


 Vart tog du vägen, sa kåsören. Och vad gör du?
 Vad är det för stolar du har, sa redaktör S och reste sig mödosamt upp.
 Det är inget fel på dom stolarna. Eller det var det i alla fall inte för en stund sedan, sa kåsören och betraktade det spräckta ryggstödet och det som var kvar av stolen.


Sedan skakade han på huvudet och fortsatte:
 Här har suttit folk i dom stolarna i trettio år utan att någon har klagat och ingen har ramlat under bordet förrän nu.
 Då är det på tiden att byta ut dom, sa redaktör S.
 Du får inte vräka dig bakåt på det viset, sa kåsören.
 En riktig stol ska väl tåla att man lutar sig lite, sa redaktör S.
 Det här var det värsta jag varit med om, sa kåsören. Komma hit och göra sönder mina möbler. Ska du inte gå upp och ställa dig på bordet och hoppa också för att se om det håller?

Som om detta inte vore nog fortsatte redaktör S med att under dunder och brak sitta sönder ännu en stol. Kåsören måste då motvilligt medge att stolarna kanske hade drabbats av ålderdomssvaghet och borde bytas ut.
När det gällde mångkampen hade redaktör S nu alltså tagit ledningen med 2-0 inför den avslutande minigolfen. Men eftersom denna av hävd är mångkampens blå band skulle en eftertrycklig och odiskutabel seger där kunna göra matchen lika. Åtminstone på det moraliska planet.
Spännande fortsättning alltså.



.



måndag 27 juli 2015

BRITTSOMMAR MED HJÄRNSLÄPP

När det blev dags för gren nummer två i mångkampen mellan kåsören och redaktör S hade de båda atleterna förflyttat sig till kåsörens uteplats intill den lilla stugan vid havet. Det handlade om frågesport med spelet om Nationalencyklopedin som underlag och åtta frågekort med tio frågor vardera att besvara.


De tävlande drog alltså åtta kort var ur leken och läste för varandra. Lottningen hade utfallit så att kåsören började med att ställa frågor. Han vände på första kortet och läste: Vad kan man också kalla indiansommar efter ett vanligt kvinnonamn?
Brittsommar, sa redaktör S.
 Ja, vad skulle det annars vara, sa kåsören. Det var alldeles för lätt.
 Nästa fråga, sa redaktör S.
 Ja, den är ännu lättare, sa kåsören och läste: I vilket landskap ligger Sölvesborg?
 Blekinge, sa redaktör S.


 Och här kommer en sanslöst enkel: Vilka två herrar förknippar man med: ”Det är kanske bäst att man ger opp och lägger av och inser djungelns hårda lag, hänger sej i slipsen eller förorenar närmsta vattendrag”?
 Hasse och Tage, sa redaktör S.
 Du har åtta rätt av tio möjliga, sa kåsören. Nu hoppas jag du har dragit ett kort med lika lätta frågor för mig.


Redaktör S vände då på det första kortet och läste: Vad kallar man på svenska kvinnans ovarier?
 Det vet jag inte, sa kåsören. Men det låter som något i ett smyckesskrin. Eller så kanske det har med könsorganet att göra.
 Är det ditt svar, sa redaktör S.
 Jag chansar på könsorganet, sa kåsören.
 Då är det fel för det ska vara äggstockar, sa redaktör S.
 Det är väl ungefär samma sak, sa kåsören.
 Verkligen inte. Det får du inte rätt för, sa redaktör S och läste vidare: Vilken svensk regent introducerade en ny liturgi i den så kallade Röda boken?


 Det vet jag inte heller, sa kåsören. Men Gustav Vasa ändrade ju på många grejer inom kyrkan så det kanske var han.
 Johan III, sa redaktör S.
Sedan hjälpte det inte att kåsören visste att Pascal var den franske matematiker och fysiker som gav namn åt SI-enheten för tryck och mekanisk spänning eller att William Björneman-Petersson tog OS-guld i längdhopp 1920. Redaktör S hade ändå ryckt åt sig en ledning på 8-3 efter det första kortet.


Det hjälpte heller inte att resten av matchen blev nästan så jämn den kunde bli. Detta tidiga fempoängsunderläge låg som ett våtvarmt omslag över tävlingen och stressade kåsören så till den milda grad att han mot slutet även råkade ut för en black-out av gigantiskt format.
Frågan löd: Vad heter mannen som i en välkänd roman slåss mot väderkvarnarna i La Mancha?
 Det vet jag, sa kåsören och satt sedan tyst i en halv minut.

 Får jag be om ett svar, sa redaktör S till slut.
 Jag kommer inte på det, sa kåsören. Jag tror jag har fått hjärnblödning.
 Klockan går, sa redaktör S.
 Författaren var Cervantes och väpnaren hette Sancho Panza, sa kåsören.
 Och hästen hette Rosimunda, sa redaktör S.
 Det vet jag också, sa kåsören. Men när det gäller huvudpersonen har jag fått hjärnsläpp.
 Då får jag väl avslöja att han hette Don Quijote, sa redaktör S.
 Ja, det vet jag väl, sa kåsören. Men jag kom inte på det.


Resten av frågesporten kan vi dra en barmhärtighetens slöja över samt konstatera att redaktör S hade tagit ledningen med 2-0 i den numera till trekamp reducerade huvudtävlingen. Därmed borde hans försprång vara ointagligt inför den avslutande minigolfen.
 Men det är ju den som räknas, sa kåsören. Utan seger i golfen kan man inte kalla sig segrare över huvud taget.
Fortsättning i morgon.






fredag 24 juli 2015

ANALYS OCH EFTERSNACK

Sedan den första grenen avverkats i sommarens stora kraftmätning, mångkampen mellan kåsören och redaktör S, hade det blivit dags för eftersnack, analys och genomgång av hur det kunde gå som det gick. 
Matchen hade alltså inletts med pilkastning mot darttavla på en tall utanför kåsörens sommarstuga där det gällde att träffa tavlans alla fält i tur och ordning från 1 till 20.


Sedan krutröken skingrats kunde de båda atleterna konstatera att redaktör S hade vunnit en svängig match med siffrorna 20-16 efter att kåsören tappat en till synes betryggande ledning på ett närmast oförklarligt sätt.
Nu återstod den stora frågan: Hur var detta möjligt?
Det var jag som var lite trög i starten, sa redaktör S.
 Varför det, sa kåsören-
 Ledkapseln i armbågen fungerade inte som den skulle. Min kastarm var lite sladdrig i början. Sedan lyckades jag få styrseln tillbaka och hittade rätt vinkel. Och då var det ju lätt att hålla samma höga standard som förr om åren.


 En mycket egendomlig analys, sa kåsören. Jag tyckte du höll samma medelmåttiga nivå hela tiden. Det var jag som svarade för det högklassiga spelet i början. Men mitt i matchen fick jag en svacka och när jag sedan hittade min normalt höga standard igen hann jag inte riktigt i kapp.
 En fullständigt felaktig historiebeskrivning, sa redaktör S. Det var du som gick ut för hårt. Och sedan orkade du inte helt enkelt.
Kåsören kände sig då tvungen att medge att det kanske låg något i detta. Eftersom han i likhet med många andra svenska elitidrottare i OS och VM har svårt att få igång kroppen till förmiddagarnas kvaltävlingar hade han ansökt om tillstånd att få börja matchen klockan elva. Men redaktör S var obeveklig. I likhet med tidigare år var det tävlingsstart klockan tio som gällde.


 Det var du som tvingade upp mig för tidigt, sa han. Hade jag fått starta klockan elva i stället för tio hade det gått annorlunda. Jag hann ju inte vakna riktigt.
 Ändå bjöd du oväntat hårt motstånd, sa redaktör S. Jag är riktigt överraskad. Trots den tidiga timmen tog du mig på sängen.



onsdag 22 juli 2015

SVÄNGIGT PILKASTNINGSDRAMA KRYDDAT MED MISSARNAS MÅNGFALD

Så hade det än en gång blivit dags för sommarens stora kraftmätning mellan kåsören och redaktör S, alltså den tungt traditionsbelastade och synnerligen prestigefyllda mångkampen på landet. Denna giganternas kamp skulle som brukligt varit de senaste åren inledas med pilkastning utanför kåsörens sommarstuga.


Efter att ha hängt upp den gamla darttavlan på en spik i en av tallarna framför huset och noga synat de utvalda kastpilarna var de båda atleterna redo att skrida till verket.
Reglerna var enkla men orubbliga. De tävlande kastade tre pilar var i varje omgång och skulle så snabbt som möjligt träffa tavlans alla tårtbitar i tur och ordning från 1 till 20. Först till ruta 20 var vinnare.


Kåsören inledde med att redan i första omgången ta ledningen med 3-1. Han hade sedan 5-2, 7-3 och 9-4, innan han av någon oförklarlig anledning blev kvar på fält nummer 10 som han gång på gång ställde in siktet på utan att lyckas träffa. Under tiden passerades han av redaktör S som hann gå upp i ledning med 12-10 innan kåsören äntligen prickade rätt.


Medan denna dramatik pågick hade kåsören till och med lyckats sätta ett par av pilarna i trädet i stället för i tavlan.
Nu börjar här bli livsfarligt, sa redaktör S.
 Hur så, sa kåsören.
 Här gäller det att ta betäckning, sa redaktör S, Tur att ingen av grannarna är ute så du får dom inom skotthåll.


 Vad pratar du om, sa kåsören.
 Du kastar ju så saven sprutar om tallarna, sa redaktör S.
 Tyst nu så jag får koncentrera mig, sa kåsören.
 Eller det kanske inte finns sav i tallar, sa redaktör S. Det är nog bara i björkar. Eller lövträd. Vi får ta reda på det vid något tillfälle.
 Sluta pladdra, sa kåsören. Det är din tur nu.


Redaktör S drog då ifrån till 14-10 innan kåsören äntligen fick ordning på siktet igen.
En stund senare var han nära att gå ikapp vid ställningen 17-16 till redaktör S men missade ruta 17 så att alla tre pilarna satte sig på var sin sida om tårtbiten men med ett par milimeters marginal åt fel håll.
 Snygg träffbild, sa redaktör S.
 Jag träffade ju inte, sa kåsören.
 Missbild då, sa redaktör S. Men ganska snygg i alla fall.
 Sluta pladdra nu, sa kåsören.


Då gjorde redaktör S det och träffade rätt med tre pilar på raken och tog helt plötsligt lika hastigt som oförklarligt hem segern med siffrorna 20-16.
Fortsättning följer.

måndag 20 juli 2015

MÄTTANDE MÅNGKAMPSMÖTE

Riktlinjerna för sommarens mångkamp mellan kåsören och redaktör S drogs upp på den sistnämndes altan över en kanna kaffe och en Budapesterlängd.


De båda atleterna kunde därvid konstatera att det som en gång varit en gigantisk kraftmätning i form av en krävande tiokamp över två fullmatade tävlingsdagar har genomgått en viss förändring under årens lopp. 
Via sjukamp och femkamp har tävlingen krympt ihop i takt med tilltagande ålder hos deltagarna för att under fjolåret nå sitt nuvarande skick i form av en trekamp med grenarna pilkastning, frågesport och minigolf.


Efter att ha delat det som återstod av bakverket i två lika stora bitar enades de tävlande om att dessa tre grenar var exakt vad de skulle orka i år också, varpå mötet klubbade samma program som året innan.
Därpå fastställdes tävlingsdag, starttid och valplats. Till pilkastningsarena utsågs gräsplätten framför en av tallarna vid kåsörens sommarstuga. Frågesporten skulle äga rum på dennes uteplats, varpå tävlingsjuryn beslöt att de båda atleterna sedan skulle förflytta sig in till stadens bangolfanläggning för den avslutande kraftmätningen.
Sekonderan lämnar ringen. Må bäste man vinna.

torsdag 16 juli 2015

HÅRDA KILLAR DANSAR INTE

Promenerar från den lilla stugan vid havet till den närbelägna campingplatsen framåt kvällen och köper en glasspinne i kiosken. Från dansbanan uppe i skogsbrynet hörs musik, och för ett ögonblick funderar jag på att gå dit och se om där ska bli dans.


Men så erinrar jag mig något jag en gång läste i en bok. Om jag inte minns fel var det den gamle gangsterbossen Frankie Carbo som besökte en nattklubb i New York tillsammans med boxningsvärldsmästaren Rocky Marciano. I sällskapet fanns också en ung skådespelerska. Under en stillsam tryckare med Marciano anförtrodde hon denne att det skulle vara bra för hennes karriär om hon fick dansa med gangsterbossen och bad världsmästaren lägga ett gott ord för henne.


Tillbaka vid bordet lutade sig Marciano mot gangsterbossen och viskade i örat att den unga damen nog gärna ville bli uppbjuden. Gangsterbossen tittade då iskallt på tungviktsvärldsmästaren och sa:
- Hårda killar dansar inte.
Allt detta står jag och tänker på medan musiken ljuder bortifrån dansbanan. Sedan vänder jag och går hem. Hårda killar dansar inte – dom badar trettiosex gånger om dan och hjälper små fåglar som har flugit fel i stället.

måndag 13 juli 2015

KNOCK OUT PÅ VERANDAN

Sitter på verandan i  den lilla stugan vid havet och läser. Ute skiner solen, himlen är blå och fåglarna kvittrar i buskar och träd. Dörren står på vid gavel och en lätt bris sprider svalka över nejden. Allt andas frid och idyll.


Plötsligt viner det till i luften. En skarp knall bryter tystnaden i den lilla stugan, följd av en dov duns.
- Hjälp, jag är beskjuten, tänker jag hastigt och är nära att kasta mig ner på golvet.
Men där är redan upptaget. Mitt på golvet sitter nämligen en liten fågel och ser både häpen och omtumlad ut på samma gång.
Uppenbarligen har den kommit in genom den öppna dörren och flugit rakt emot en fönsterruta från insidan och knockat sig själv.


Detta har jag upplevt tidigare, tänker jag och det har jag också för det är inte första gången fåglar förirrar sig in i stugan.
Men efter att ha tittat närmare på den lilla fågeln inser jag också att jag en gång har sett samma omtöcknade blick och förvånade uttryck i ett mänskligt ansikte.


Det var i Köpenhamn i slutet på 80-talet. Då satt jag på första raden vid ringside och höll på att få europamästaren Alfredo Evangelista i knäet när han knockades av Lillen Eklund i sjunde ronden. Evangelista blev sittande mellan repen på kanten av ringen och för en kort stund hade jag ögonkontakt med honom på ett par meters håll. Det var en exakt likadan blick som nu syns i ögonen på den lilla fågeln.
Men i motsats till Evangelista reser sig fågeln innan någon har hunnit räkna till tio. Själv ställer jag mig upp och pekar mot dörren. 
- Den vägen är det, hör jag mig själv säga och så flyger den lilla fågeln ut ur stugan samma väg som den kommit.




fredag 10 juli 2015

BLAND BADGOSSAR OCH BRÄNNISAR

Sitter utanför den lilla stugan vid havet och slickar såren efter de senaste dagarnas möten med brännmaneter.



Det var bättre förr. När man var liten fanns det minsann inga brännmaneter. Jo, det kanske det gjorde förresten men inte så många. Dom var inte fler än att man kunde bada åtskilliga gånger om dan.


Minns hur man som litet yngel tävlade med sina kamrater om vem som kunde bada flest gånger på en dag.
Det gick till så att man sprang ut i vattnet och doppade sig. Sedan tog man några simtag och sprang upp på land igen. Där la man sig i solen och torkade och när man var torr hoppade man i vattnet igen. Gång på gång på gång. 



Och sedan räknade man vem som hade badat mest. Minns att jag hade ett personligt rekord på trettiosex gånger. Så nog har man badat en del i sina dar när man tänker efter.
Fortsättning från sommaren följer.

tisdag 7 juli 2015

RÄKOR ELLER MANETER?

Går ner till stranden för att bada. Står en stund på bryggan och tittar i vattnet. Upptäcker plötsligt en brännmanet som ligger där nere och lurar. Den ser aggressiv ut, Verkar vänta på någon att attackera.


Och medan jag står där på bryggan och tvekar, kommer det ännu en simmande. Här gäller det tydligen att inte slappna av.



Dom verkar kunna både se och tänka: Kom igen, grabbar! Nu är han på gång. Samling här borta under bryggan så tar vi honom.


Erinrar mig då att jag någon gång har läst i tidningen att räkorna är så dyra därför att de som fiskar dem ibland får fler maneter än räkor i trålen.
Rekor, säger dom i Stockholm, såna man eter. Men här är det enbart maneter.
Fortsättning följer.

söndag 5 juli 2015

ATT LÄRA KÄNNA SITT KYLSKÅP

Liten sommardagbok
Efter att äntligen ha lyckats installera det nya kylskåpet i den lilla stugan vid havet vaknade jag tre gånger på natten av mystiska ljud från köket. Det lät som om en människa stod och gurglade sig där ute.


Klev upp vid niotiden. Kände mig osäker på om jag hade drömt eller inte. Nu alldeles tyst i köket. Ytterdörren låst. Tittade i garderoben och under sängen. Ingen där. Var det jag själv som gick i sömnen? Eller vem var det som hade gurglat sig och fört oväsen mitt i natten?


Tog fram instruktionsboken och läste. Under rubriken ”Lär känna ditt kylskåp” stod följande:
Om du inte tidigare har haft en utrustning av denna typ kanske du lägger märke till att den ibland avger ganska ovanliga ljud. De flesta är alldeles normala men du bör vara medveten om dem.”
Nu ännu oroligare. Vad menas med att ”de flesta” ljud är normala? Hur veta vilka som inte är normala?


Läste vidare.
Gurglande, svischande ljud orsakas av kylvätskans cirkulation i kylsystemet. De har blivit tydligare sedan de freonfria gaserna infördes. Detta är inget fel och påverkar inte utrustningens funktion. Brummande, spinnande eller pulserande ljud är kompressorn som arbetar när den pumpar runt kylmedlet i systemet.”

Jaha. Här händer det tydligen saker medan man sover. Bäst att vara på sin vakt. Snart smäller det väl igen.

lördag 4 juli 2015

MYSTISKA LJUD I NATTEN

Liten sommardagbok:
Somnade tryggt efter att äntligen ha kommit ihåg att tanka bilen. Slurp sa det när mätaren tog ett språng från noll-läge med blinkande varningslampa till full tank.
Återvände till den lilla stugan vid havet. Vaknade halv tre på natten av mystiska ljud. Lät som om någon stod och gurglade sig i köket. Gick upp och kollade. Ingen där. Ljudet kom från det nya kylskåpet. Är det också på väg att explodera?


Somnade om efter en stund. Vaknade en timme senare av ett brummande ljud från köket. Gick upp igen och tittade. Det var kylskåpet den här gången också. Nu smäller det nog snart.



Sov som en stock till klockan nio. Nu helt tyst i köket. Lugnet före stormen? Eller är allt bara en dröm?
Frukost på smör, ost och sill. Mjölksmaken ännu underligare än dagen före.
Fortsättning i morgon.


fredag 3 juli 2015

MJÖLKEN SURNAR

Liten sommardagbok:
Tillbaka i den lilla stugan vid havet med de matvaror som på grund av det exploderande kylskåpet hade fraktats fram och tillbaka mellan stugan och huset i staden under några dagar. Lastade in alltsammans i kylskåpet igen. Tog ett glas mjölk och ett par mackor. Mjölken aningen sur.


Upptäckte sedan det gamla kylskåpet i ett hörn av stugan och insåg att detta borde forslas till tippen. Baxade in det i bilen och körde dit. Tippen stängd. Tillbaka till stugan. Glömde åter tanka. Liten lampa i form av bensinpump tändes på instrumentbrädan. Betyder förmodligen tanka snarast.


Grannen tittade över och sa att det gamla skåpet tar dom hand om där man köper nytt. Åkte tillbaka till affären och lämnade det där. Bensinpumpen på instrumentbrädan började blinka. Sista varningen?
Fortsättning i morgon.