När jag sitter på dasset
utanför den lilla stugan vid havet och läser tidningen Se från
1970 upptäcker jag plötsligt att jag sitter och läser om hur det
var att sitta på dasset och läsa veckotidningar 1970.
Det är nästan så man
tappar begrepp om både tid och rum.
Var är jag, vad gör jag
och vad är det för år i år?
År 1970 skrev i alla fall
Gits Olsson i Se så här apropå sommarläsning, dassbesök och
litterärare ambitioner:
”Man kommer ut i juni
och båten är lastad till randen med ambitiös litteratur som man
inte har hunnit läsa under vintern, debattböcker och sånt. Och man
säger: Nu är det sommar, nu är jag ledig och avspänd, nu ska här
läsas. Men det blir aldrig av att öppna en bok för det är full
rulle på fiske och måleri och murning och lagning av aktersnurror
från morgon till kväll.
De enda stunder på dygnet
när man är riktigt avkopplad är när man sitter på utedasset. Och
där ligger sen i september i fjol ett nummer av Hemmets Journal. Det
är den tidningen man läser varenda gång. Förutom en artikel av
Åsa Alm och atlantseglingen med pappan, förekommer en stor artikel
om Hyland som har rubriken:
Om jag inte vore så
berömd!
Jag har läst den artikeln
cirka 140 gånger. Jag har lidit med Hyland i hans bekymmer. Han
säger: Jag är så berömd, så berömd att jag inte kan bli mer
berömd. Men jag är ingen popkille.Jag är en seriös människa.
Vore jag inte så berömd skulle jag ha en större handlingsfrihet.
Varje gång jag går på
toaletten lider jag med Hyland. Jag vet inte vad det är för en
jävel som har lagt detta exemplar av Hemmets Journal på min mugg. Vem det än är så har han dömt mig att hela denna sommar dela
denne riksbekante Tranåspojkes förtvivlan över kändisskapets
smärta. Varför kan inte folk glömma något av Kafka på ens dass,
eller nåt annat som man inte heller har läst, fast man borde – en
Dreiser eller en Dostojevskij?”
Så långt Gits Olsson från 1970 i ämnet sommarläsning på utedasset. Längre ner på samma sida hittar vi
följande godbit under rubriken Blandade karameller:
Dialog mellan två
riksdagsmän på tåget:
– Vad sa du i
lokaliseringsfrågan?
– Ingenting.
– Ja, det är klart, men
hur la du orden?
Och ännu längre ner
handlar det om mannen som kom in på en bar, där bara bartendern och
en amerikan fanns vid disken.
– Får jag något som är
stort och kallt och med mycket whisky i, sa mannen.
– Ta min fru, sa
amerikanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar