SA-SA-SA, BRA-BRA-BRA!

Här följer den utlovade fortsättningen på inventeringen av gamla fina hejaramsor som kunde höras på fotbollsläktaren förr i världen.

Det handlade inte bara om Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör. Det förekom också ett stort antal mera personligt inriktade ramsor.

Som till exempel de här:

Heja Gösta sätt igång,

vi vill höra nätets sång.

Gösta, Gösta, Gösta

Heja Nisse på din back,

du tog i så bollen sprack.

Nisse, Nisse, Nisse

Heja Olle på din halv,

du tog i så jorden skalv.

Olle, Olle, Olle

Heja Kalle på din inner,

gör så många mål du hinner.

Kalle, Kalle, Kalle

Heja Hasse med din känga,

bollen ska i nätet hänga.

Hasse, Hasse, Hasse

Sånt hör man aldrig nu för tiden. Och blott någon enstaka gång ljuder den här gamla klassikern:

Sa-sa-sa,

bra-bra-bra

H-I-F

Och ännu mer sällan den här:

Ettan kom, tvåan kom,

trean kommer så småningom.

Heja, heja, heja.

Landskamperna mellan Sverige och Danmark är inte heller riktigt vad de var förut. I gamla böcker kan man hitta dessa danska varianter:

Heja, heja, godt humör,

Vi har tavet svensken för.

Hissa, hussa, hejsasa,

nu ska svensken ha da-da

Alle elleve, spyt i näven,

nu ska svensken ha på täven!

Missnöje mot domaren kan uttryckas på olika sätt. Dock mera sällan så här:

Domars dömer som han vill,

men i huvet står det still.

Domarn, domarn, domarn.

Heja domarn svart och vit,

liknar mest en fågelskit.

Domarn, domarn, domarn.

Sådana ramsor hör man aldrig nu för tiden. Men.det är nog lika bra det vid närmare eftertanke.