fredag 29 juli 2016

SPRÄNGLÄRD KÅSÖR I HÅRDTRÄNING

I den lilla staden Alghero på Sardiniens västkust befann sig kåsören på träningsläger inför sommarens traditionella mångkamp på landet med redaktör S som ständig motståndare


Efter lite allmänna konditionsövningar på Medelhavets strand beslöt han att koncentrera träningen på de tre grenar som sedan gammalt utgör kärnan i mångkampsprogrammet, nämligen pilkastning, frågesport och minigolf.
Det var bara det att hur han än letade hittade han ingen pub som han kunde besöka för att träna pilkastning. Inte heller lyckades han leta upp någon minigolfbana hur han än gick och gick på stadens gator och i dess omgivningar.


Återstod alltså att träna allmänbildning med sikte på den kommande frågesporten. Att Giuseppe Garibaldi var en italiensk frihetskämpe med anknytning till Sardinien visste han redan men det var ju inte säkert att det skulle bli några frågor på denne.
Vad har jag lärt mig mer under vistelsen här nere, frågade han sig själv. Jag har till exempel lyckats ta reda på hur bussarna går i Alghero. Efter att ha besökt informationsbyrån i bottenplanet på ett av tornen i Gamla stan och fått en hel rad broschyrer och tidtabeller i detta ämne skulle jag nästa våga påstå att jag har blivit expert på stadens busslinjer.


Det är kanske inte så troligt att det dyker upp någon fråga på detta i den kommande tävlingen, men man vet aldrig. Skulle det till exempel frågas vid vilken hållplats man ska stiga av om man bor på Hotell Calabona och kommer norrifrån är rätt svar: Hållplatsen utanför Green Hotel med samma namn som detta.

Dessutom vet jag nu också hur man bär sig åt för att handla frukt i affärrskedjan Conad på Sardinien och förmodligen också i resten av Italien. Man skulle nästan kunna säga att det var en dyrköpt lärdom för jag misslyckades första gången så att den stressade handelsmannen i kassan måste ta påsarna och skynda bort till fruktvågen medan kön växte bakom mig. Till nästa gång hade jag lärt mig att leta upp rätt siffror i en tabell och trycka ut en lapp som man häftade fast på påsen.


Nektariner hade nummer 88 minns jag. Så om frågan ”Vilket nummer har nektariner i affärskedjan Conads betalsystem på Sardinien” skulle dyka upp i frågesporten kommer jag att klara det också.
Men det är kanske inte så troligt det heller. Vi får väl se vad som händer.


tisdag 26 juli 2016

ATLETER PÅ TRÄNINGSLÄGER

Sedan mer än tjugo år har kåsören och redaktör S mätt sina krafter i en lika traditionstyngd som legendomsusad mångkampstävling i och omkring de båda aktörernas sommarstugor på landet.


Denna giganternas kamp har med åren blivit så prestigefylld att förberedelser i form av taktiska upplägg samt träning på såväl det fysiska som det mentala planet har upptagit en allt större del av de båda stridstupparnas vardag under året.
Detta har med tiden stegrats allt mer och ibland tagit sig nästan groteska proportioner. Som till exempel inför årets tävling då båda atleterna som ett led i förberedelserna hade rest på träningsläger till Medelhavet.


Och inte nog med det. Det visade sig nämligen att båda hade, oberoende av varandra, beställt var sin resa till samma italienska ö, nämligen Sardinien. Och som detta inte vore nog hade de valt samma lilla stad vid namn Alghero på Sardiniens västkust för att slå upp sina läger.
Vid en närmare koll visade det sig dock att kåsören skulle befinna sig på denna plats veckan före sin medtävlare och hinna åka hem därifrån någon dag innan denne skulle anlända.


Kåsören hade beslutat att använda sin vecka på Sardinien till i första hand konditionsträning
Han simmade längd efter längd i hotellpoolen, lyfte skrot i hotellets gym och tog långa promenader.
Under en av dessa upptäckte han vid ett tillfälle att han befann sig på en gata vid namn Via Garibaldi.
Var har jag hört det namnet förr, tänkte han. Javisst ja, det var ju i skolan som man fick lära sig att Giuseppe Garibaldi var en berömd italiensk fältherre och frihetskämpe på 1800-talet.


Det fanns till och med en gammal historia som berättades när man växte upp. Vänta, hur var det nu den var? Det var Garibaldi och Hitler och Bellman som skulle tävla med engelske kungen om vem som hade . . . Nej, det blev fel Så här var det ju:
Det var fröken i skolan som förklarade för sina elever att Garibaldi alltid bar röd skjorta när han red i spetsen för sina soldater därför att dessa inte skulle nedslås av att se att han var sårad ifall han skulle träffas av en kula och börja blöda. Då var det en liten kille som ivrigt räckte upp handen och sa:
Fröken, fröken, då vet jag varför Hitler hade bruna byxor!
Sådant kan man gå omkring och fundera på när man vandrar i solen på historisk mark på den italienska ön Sardinien sommaren 2016.

fredag 22 juli 2016

TIDERNAS TOPPLISTOR

Granskningen av tidningen Se från 1971 fortsätter.


En av Londons största attraktioner är Madam Tussauds vaxkabinett, konstaterar Rit-Ola i nummer 3 av tidningen och fortsätter:
"Det är ett ställe där Londonborna håller kontakten med dagens och gårdagens historia. För en tid sedan fick besökare hos Madam Tussauds under en månads tid fylla i frågeformulär. Det gällde olika kategorier - och här är resultatet från några av de gjorda omröstningarna.


Listan över tidernas hjältegestalter såg ut så här:
1. Winston Churchill, 2. Jesus Kristus, 3. John Kennedy, 4. Lord Nelson, 5. Jeanne d´Arc.


Listan över topprestationer inom olika fack med hjältegloria av evighetstyp leddes av månbestigaren Neil Armstrong, följd av Albert Einstein, mångossen Buzz Aldrin, världsomseglaren sir Francis Chichester och radiumkvinnan madan Curie.


Glamourlistan: 1. Elizabeth Taylor, 2. Sofia Loren, 3. Raquel Welch, 4. Brigitte Bardot, 5. Marilyn Monroe.


Listan över alla tiders knölar toppades givetvis av Adolf Hitler, följd av Mao, Enoch Powell och Richard Nixon. Varefter följde USA;s vicepresident Spiro Agnew, Dracula, premiärminister Edward Heath och ett femtiotal smärre knölar."

Så långt Rit-Ola. Om någon saknar namn som Idi Amin, Saddam Hussein och Pol Pot vill jag påminna om att listan alltså är från 1971 och att dessa potentater då bara var i början av sina respektive karriärer.


onsdag 20 juli 2016

MERA KLIPP

Klippt ur avdelningen Veckans klipp i tidningen Se från 1971:

















Slut för i dag, tack för i dag.

måndag 18 juli 2016

BUBBEL I KÖN

Bubbel i kön hette en avdelning i tidningen Se en gång i tiden. Här några smakprov ur de exemplar från 1971 som jag har bläddrat igenom i sommar.








torsdag 14 juli 2016

ANDAR OCH ANDRA KONSTIGHETER

Sitter i den svenska sommaren 2016 och läser tidningen Se från 1971. I nummer 23 står att det har kommit ut en ny bok om parapsykologi. Den har betygsatts i en annan tidning av en recensent som påpekat att visserligen har han sett bord dansa men att han ändå inte känner sig övertygad om parapsykologins förträfflighet. Det har i sin tur fört med sig att rader av troende och parapsykologer av facket har flugit på honom som osaliga andar.


Detta har föranlett kåsören Gits Olsson att avge följande kommentar:
"Själv har jag inte sett ett bord dansa sedan Stig Järrel bjöd på kaffe ute på Tuna och en under bordet liggande grand danois reste sig vid tredje kakan."


Gits fortsätter lite längre ner i texten:
"Äger man inte kraften att få bord att dansa, borde man åtminstone kunna få dem att knacka. Det har sagts mig från många håll att de avlidnas andar gärna hör av sig genom knackningar. De försök i branschen som jag har övervarat har dock inte velat lyckas.


En gång var jag en av sex runt ett bord, där ambitionen var att söka kontakt med en död gubbe som tagit hemligheten med en undangömd lagfartshandling med sig i graven. Sterbhuset tryckte handflatorna mot bordsskivan allt vad dom orkade och efter cirka tio minuter hördes skarpa knackningar. Den närmast sörjande skrek:
Viktor, är det du?
– Nej, svarade en röst från dörren, det är från bryggeriet. Ska det vara femton öl och tio läsk som vanligt?"
Gits fortsätter:
"På 40-talet arbetade jag på en liten landsortstidning och trodde vid ett tillfälle att jag kommit andevärlden mycket nära. En gammal pastor från Helsingborg, gråhårig, mittbenad och med blida ögon bakom pincenecen kom upp på redaktionen och ville ha en reklamnotis om sitt andeföredrag i Folkets hus B-sal.
På kvällen visade pastorn skioptikonbilder på drottning Astrid och ärkebiskopen Nathan Söderblom som han påstod hade visat sig så frikostigt för honom att han kunnat fotografera dem efter deras inträde i andevärlden, och fick varma applåder i B-salen.


När jag satt på redaktionen i nattens sena timme och skrev mitt referat, dök pastorn uppp med den lille runde kompisen som skött skioptikonapparaten. Pastorn ville läsa mitt manus, det drog ut på tiden och skioptikonskötaren väste:
– Sno´re på, dom stänger kassan halv tolv här i stan!
– Gå för du, sa den blide pastorn, två assietter, öl och Skåne för mig.
Jag minns att jag i det ögonblicket anfäktades av en smula tvivel på parapsykologin. Dom kunde väl åtminstone ha beställt för tre.


Fyra år senare hade jag ytterligare en nedslåemde kontakt med det övernaturliga. Dom hade satt in en fjärrskådare i sökandet efter den försvunna Viola Widengren i Helgum. En fotograf och jag ville intervjua fjärrskådaren och knackade på hans hotelldörr i Långsele.
– Vem där? sa fjärrskådaren.
Vi tyckte det var skit till fjärrskådare som inte ens kunde lista ut vem som stod på andra sidan dörren."





tisdag 12 juli 2016

VAD DOM SA I SE

Så har det blivit dags för ännu en vända med tidningen Se från 1971, som jag hittade i den lilla stugan vid havet och inte kan sluta läsa.


Bland mycket annat fascineras jag av spalten "Vad dom sa i veckan", där man citerar vad känt folk på den tiden påstås ha yttrat.

Cello, om golf: Man lägger ett litet klot, kallat golfboll, på ett stort klot, benämnt jordklotet, varefter man siktar på det lilla klotet och träffar det stora.


Holger Ström i Ekonomen: Arbetslivet har i hög grad humaniserats genom att tunga arbeten har överlåtits åt dels maskiner, dels utlänningar.

Ferdinand Nilsson, riksdagsman (cp): Det är, så vitt jag förstår, min uppfattning.

Red Top: Följande vits blir i framtiden straffbar: Varför får icke jag stjäla kojor när Ulriksdals slott?


Hallåröst i TV2: Vi har sett pjäsen ”Jävla mördare”, nästa TV-teaterföreställning blir ”Badjävlar” . . . nu över till Gävle.

Torvald Gahlin: Det påstås att det näst den indiska elefanten inte finns något så platskrävande och irrationellt transportmedel som bilen.


Sokrates, för drygt 2 300 år sedan: Vår tids barn har blivit tyranner över oss, de reser sig inte ens om en äldre person träder in i rummet. De är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra, de stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor, de har dåliga matseder och har blivit sina lärares skräck.



fredag 8 juli 2016

HEJA KALLE I DIN BUR!

I dagens kartläggning av gamla hejaramsor ska vi koncentrera oss på målvakterna. 


Så här kunde det låta på fotbollsläktarna förr i världen.

Heja Kalle i din bur,
du får slåss med vilda djur.
Heja, heja heja..

Heja Kalle uti buren,
du är rena rama muren.
Heja, heja, heja..

Våran målvakt han är bäst,
han gör livet till en fest.
Ronnie, Ronnie, Ronnie.

Våran målvakt han är toppen,
räddar allt med hela kroppen.
Ronnie, Ronnie, Ronnie.


Men anfall är som bekant bästa försvar, så nu vänder vi oss till kedjespelarna igen.

Heja grabbare gör nu mål,¨
skjut i nätet stora hål.

Heja, heja våra grabbar,
gör nu mål och inga tabbar.

När ni första målet gjort,
kommer det att gå som smort.

Sätt nu bollen in i målet,
så får ni höra läktarvrålet.

Våra grabbar, våra killar
är ett gäng som alla gillar.

Heja grabbar ni är toppen,
ta nu i med hela kroppen.

Heja grabbar kom igen,
snart i nätet sitter den.

Heja grabbare, sikta skjut,
nätet står då som en strut.

Heja grabbar, kom tillbaka,
snabb kvittering skulle smaka.


Skulle detta inte hjälpa får man ta till det tunga artilleriet:

Heja grabbar, skjut som satan,
genom nätet ut på gatan.

Heja grabbar dra nu på,
Bollen ska i krysset gå.

Kämpa på så svetten rinner,
det gör så att laget vinner.

Heja grabbar, passa, skjut,
segern kommer då till slut.

Heja grabbar kom igen,
vila får ni göra se´n.

Heja grabbar, öka trycket,
sätt nu in det sista rycket.



Så dags är nog rösten sprucken och fantasin på upphällningen, så här stänger vi avdelningen hejaramsor för den här gången.

tisdag 5 juli 2016

VI SKA VINNA, VI SKA TA DOM!

Här följer den utlovade fortsättningen på kartläggningen av hur folk hejade på fotbollsläktarna förr i världen.


Vissa hejaramsor saknade både rim och reson. Som till exempel den här:

Sassa brassa mandelmassa,
vi vill höra nätet rassla.


Då är det bättre stuk i den här:

Vi ska vinna, vi ska ta dom,
vi ska göra rotmos av dom.

Den finns även i en del andra versioner.

Vi ska vinna, vi ska ta dom,
vi ska göra köttfärs av dom.


Eller helt enkelt den här:

Vi ska vinna, vi ska ta dom,
vi ska spela skjortan av dom.


Lite kortare tillrop kan också göra susen:

Tack ska du ha,
det gjorde du bra.
Zlatan, Zlatan, Zlatan

Eller så här:

Ingen fara,
otur bara.
Erik, Erik Erik.


Det finns också lite mer respektlösa ramsor:

Heja Viktor friskt humör,
skjortan hänger utanför..
Heja, heja, heja.

För jämviktens skull kan den lämpligen varieras med den här:

Kom igen och visa vägen,
du är bäst i alla lägen.
Martin, Martin, Martin.


Nu är det bara ett avsnitt kvar av den här genomgången. I det ska vi koncentrera oss på målvakterna. Fortsättning följer alltså.