DEN SPRINGANDE TOMTEN

Det lackar mot jul.

Då går tankarna till när jag blev omsprungen av tomten i Göteborgsvarvet för några år sedan.

Många konstiga förklädnader och egendomliga hejarop har jag stött på under Göteborgsvarvet.

Ibland har jag hört folk ropa Heja Gais och strax därpå har jag blivit omsprungen av någon i Gais-tröja. Ibland har någon ropat Heja slipsen eller Heja hatten och då har det kommit någon i slips och vit skjorta eller någon med en rolig hatt och kutat förbi.

På det viset har man liksom varit förvarnad om vad som komma ska.

Men den här gången visste jag inte riktigt vad jag skulle tro när jag tyckte mig höra allt fler åskådare utefter banan ropa: Heja tomten!

Är det mig dom menar, tänker man då. Springer jag så dåligt att dom tycker att jag verkar vara en riktig tomte? Eller börjar jag bli så trött att jag har fått hallucinationer och hör sånt som inte finns.

Medan jag sprang och funderade på detta segade sig en man i tomtedräkt upp jämsides och pressade sig förbi. Han hade röd luva, tomtemask med stort vitt helskägg och en röd rock med någon sorts glitterkanter som gick ända ner till fötterna.

Det var bara att hänga på och försöka hålla jämna steg med tomten. Det lyckades, samtidigt som jag fick ta del av nya hejarop:

Du har glömt säcken, Var har du släden och renarna och När får jag mina julklappar, var några av varianterna.

I stigningen uppför Götaälvbron började tomten plötsligt gå med tunga steg, Jag satsade då allt på att springa ifrån honom för att slippa gap och skrik i fortsättningen.

Sedan såg jag honom inte mer trots att jag själv kroknade på slutet och fick börja gå och kom i mål på en tid långt sämre än jag hade planerat.

När jag summerade min insats insåg jag att alltihop var tomtens fel. Det var tomten som hade lurat mig att höja tempot och bränna mitt bästa krut i den duellen så att jag inte orkade springa på slutet.

Så tomten kommer inte bara med julglädje och presenter, han kan knäcka gamla motionslöpare också.