ELVIS ELLER TOMMY del 2

Vi samlades några kompisar ibland på kvällarna och spelade varandras skivor. Det var i stort sett enda möjligheten att lyssna på idolerna, om man inte hade råd att gå på kafé och mata jukeboxen med tjugofemöringar. Television fanns ännu inte i Uddevalla och i radio spelades ingen rock annat än i undantagsfall. Det var väl inte rent ut sagt att det rådde förbud, men nog kunde det uppfattas så.

Därför blev det stor sensation när Carl-Gunnar Hammarlund i sitt populära lördagseftermiddagsprogram Sveriges Bilradio plötsligt kungjorde att från och med nu skulle han spela ”en rock´n´roll-skiva” i varje sändning.

Det innebar att många ungdomar satt halva lördagen och lyssnade på Hammarlunds utläggningar om bensinpriser, förgasare, rattmuffar och säkerhetsbälten för att inte missa veckans enda rockplatta i radion.

Hammarlund

Och så en lördag inträffade det oerhörda. Hammarlund glömde sitt löfte och ingen enda rocklåt tonade ut i etern den dagen. Det blev väl inte folkstorm precis, men i alla fall en hel del ilskna brev som Hammarlund läste upp lördagen därpå. Sedan bad han om ursäkt för sin glömska och lade på veckans rockskiva. Men tro inte att han gottgjorde sin tabbe med att spela två rocklåtar. Det blev bara en i alla fall. Någon måtta fick det vara.

Läroverket

Sådant var alltså läget på den svenska rockfronten när Bildjournalen drog igång sin stora omröstning. Diskussionens vågor gick höga i skolan. Jag minns att teckningsläraren Nisse Asp sa att den där Tommy verkade allt betydligt mer mänsklig än den där kylige Presley. Varpå han tillade:

- Men om ett halvår har ni glömt bägge två, för då har det kommit någon ny stjärna.

Nils Asp

Musiklärare Hansen lät oss spela skivor med både Elvis och Tommy på lektionerna. Sedan tog han om vissa partier och påpekade stora brister hos båda. Särskilt minns jag hur han anmärkte på att Presley inte kunde hålla ut tonen utan var tvungen att låta en kör dränka hans otillräcklighet i det avseendet.

Och när den hygglige klassföreståndaren och läraren i engelska, Lasse Höglund, lät oss spela medförda skivor med engelskspråkiga artister blev han riktigt orolig. När någon la på Rip it up med Little Richard studsade han upp från sin plats bakom katedern och sprang fram till skivspelaren och stängde av den. Sedan sa han att visst hade han lovat att vi skulle få spela våra skivor men då hade han inte trott att det kunde låta på det här viset.
(Fortsättning på berättelsen följer i denna blogg i morgon.)

Detta var ett utdrag ur ett av de tolv kapitlen i min bok Alfabilder, raketost och rock´n ´roll med omslagsillustration av konstnären Marian Väpnargård. Fortsättning följer i morgon. Boken finns att köpa på http://www.litenupplaga.se/1514

Eller så kan man kontakta mig på 0522-10599 eller gujohans@telia.com Pris 220 kronor.