tisdag 10 oktober 2017

HIMLA ROLIGA HISTORIER

I min gamla bokhylla hittade jag ett litet häfte som jag inte hade en aning om att jag var innehavare av.
Prästhistorier är titeln, med den förtydligande undertexten: Dessa historier är sanna eller kunde ha varit det.


Med stor förvänta öppnar jag den lilla skriften och läser:

Kyrkoherden gör besök hos en gammal församlingsbo, som enligt vad han hört, ligger på sitt yttersta. När han kommer in ser han att det enda mannen har vid sin säng är en flaska brännvin på en stol.
– Är det verkligen din enda tröst i dessa dagar?
– Nädå, kyrkoherden, var inte orolig. Jag har en flaska konjak med, borta i hörnskåpet.


Gubben Lundstöm tar sig då och då lite för mycket till bästa. En dag i tämligen påstruket tillstånd möter han kyrkoherden, som frågar:
– Full igen?
Lundström:
– Gör ingenting, kyrkoherden. Det är likadant med mig.


Det var i den gamla goda tiden. Kyrkoherden hade predikat timglaset ut, det vill säga den av 1686 års kyrkolag anbefallda maxitiden en timme. Då han ännu inte nått slutet av sin predikan, ser han ut över församlingen och yttrar, i det han vänder timglaset:
– Känner jag er rätt, kära församlingsbor, så tål ni nog ett glas till!


Kyrkoherden vid begravning:
– Ja, inte var Lars Anders något mönster. Aldrig gick han i kyrkan, och han gick långa vägar för att slippa möta kyrkfolket om söndagarna. Men nu är han här i alla fall. Hit skulle han till sist.
Johan August i Bäckemåla:
– Ja, han hade nog inte kommit hit nu heller, om di inte hade burit honom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar