tisdag 23 januari 2018

BLAND LÄKARE OCH PRÄSTER

Jag bläddrar vidare i den gamla boken Skånehumor, som jag nyligen hittade i min bokhylla. I dag har det blivit dags för avdelningen Doktorer och prästkragar.


Genom att skickligt simulera särdeles dålig syn har Edvin lyckats bli frikallad från militärtjänst. För att fira den för honom lyckade utgången av den tadelvärda kuppen gick Edvin samma dags afton på bio. Till sin fasa finner han i fåtöljen intill just läkaren som undersökt honom. Denne fixerar honom eftersinnande. Faran är akut. Något måste göras. Kisande vänder sig Edvin mot läkaren, bugar lätt och säger:
Förlåt damen, går den här bussen till Eslöv?



Doktorn:
– Beklagar fru Svensson men det är slut. Er man är död.
Den dödförklarade med svag röst:
– Nej, nej, jag lever än!
Fru Svensson bryskt:
– Tyst, Axel, det vet doktorn bäst


En präst på Österlen hade redan efter ett par år kommit rejält på kant med sina församlingsbor. En gång säger han efter ett gräl med ett par av de tongivande i socknen.
– Märkvärdigt vad ni i den här församlingen är svåra att komma på god fot med. På det förra stället var jag tydligen mycket omtyckt, ty där gjordes en insamling bland församlingsmedlemmarna så att jag fick ett fint skåp, när jag flyttade därifrån.
– Vi skulle nog kunna få ihop till en hel matsalsmöbel till kyrkoherden, bara han ville flytta!

– Nå, min flicka, vad måste man först och främst göra för att få syndernas förlåtelse?
– Man måste synda.

Prosten:
– När infaller passionstiden?
Greta:
– Ungefär ve en sjuttan, artan år.



Kyrkoherden är på besök hos August i Heby. Då han till sist ska gå tycker August att han ska bjuda honom på något och frågar:
– Tycker kyrkoherden om rögad ål?
– Tacka för det, det är det bästa jag vet.
– Ja, e de då ente tusan, att en ente ska ha en enda bit, utbrister August.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar