SKÅNSK HUMOR UPPTÄCKT

I en av mina bokhyllor har jag hittat en alldeles förträfflig liten publikation med titeln Skånehumor – historier utvalda och illustrerade av Anders Sten. Den är tryckt 1980 och innehåller som titeln antyder historier från Skåne. Jag har sträckläst den och kan inte låta bli att återge delar av den.

Så här står det bland annat i kapitlet med rubriken De barnen, de barnen:

På barnkalaset frågar lille Bertil sin bordsdam:

– Lisa, vad heter du i efterrätt?

Främmande beschäftig dam:

– Usch barn, vad ni är smutsiga. Tvättar ni er aldrig?

– Nä, men vi känner igen varandra på rösten.

Lilla Eva har varit med på morbror Toddes begravning. Då hon lagt sig på kvällen låg hon tyst och tankfull.

– Ska du inte be din aftonbön, Eva lilla? frågade hennes mor.

– Nä, Gud har inte tid med mej i kväll. Han ska packa opp morbror Todde.

Kalle har varit odygdig, och för att undgå sin mors bestraffning har han tagit sin tillflykt under den stora dubbelsängen.

Far själv kommer in och blir ombedd att ge Kalle den välförtjänta avbasningen. Då han lagt sig på knä för att titta under sängen, möts han av Kalles liksom förvånande blick, och pojken frågar:

– E hon efter dej me?

Fin dam på bussen hamnar mitt emot en oavlåtligt snorande gosse. Efter en stund frågar hon med vämjelse:

– Har du ingen näsduk?

– Jo, svarar gossen, men jag lånar inte ut den!

Svens mamma ser inte med blida ögon att hennes son tuggar tuggummi och kastar bort den lilla hoptuggade tingesten som sjuåringen placerat i kanten av sin tallrik då han ska äta m iddag

Efter middagen saknar Sven sitt tuggummi och frågar vem som har tagit det.

– Det har jag kastat bort, säger hans mamma.

Varpå Sven utbrister:

– Du e inte klok, de va ju ett som jag hade lånat!

Mycket välfödde kyrkoherden Ålund råkade en dag halka omkull några få steg från gästgivaregården. En liten mager konfirmationsflicka störtar fram och hjälper sin själasörjare på benen, varå hon erbjuder sig att följa honom hem. Då den omtumlade kyrkoherden uttrycker sitt tvivel på att en så späd varelse äger krafter nog att stödja honom, ropar flickan ivrigt:

– Va inte rädd, körkoherden! Far e liadan varevia kväll å ja ler allti him han.